Overkligt

När jag fick reda på det imorse tog det 10 minuter för mig att ens känna något. Innan jag fattade någonting. Sen bröt det ut. Gick upp till pappa och pratade. Sen åkte han, jag & Annika till sjukhuset och mötte upp farmor och de andra där. Aldrig sett dom så ledsna. Fick se Walter en sista gång för att ta farväl. Bland det svåraste jag gjort.
    Har aldrig varit med om att någon nära mig gått bort förut. Det jobbigaste jag känt innan var när farmor fick cancer och jag skulle hälsa på henne på sjukhuset första gången. Såg henne i inte ens sekund genom dörren ligga i sängen hjälplös, vände bara om och började gråta. Samma sak hände idag när jag såg Walter, fast hundra gånger värre. Såna känslor har man inte en chans att styra över. Och benen bara vek sig. Jag vill aldrig vara med om det igen. Ännu en sak jag inte kan styra över.
   Är osäker på allt idag. Osäker på mig, allt. Ingen som helst kontroll. Går inte styra över någonting! Gå över.

Det känns så overkligt. Vi kommer aldrig få träffa dig igen, aldrig?

Vi tänker så mycket på dig!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag beklagar sorgen.

2007-07-25 @ 23:52:24
Postat av: Annis

vännen. :(
Jag finns om de tär något. Det vet du. <3

2007-07-26 @ 22:51:21
Postat av: Goranamna

Looks good! Many thanks, Thanks much!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback