Shysst flik.

Jag jobbar heltid som servitris om dagarna och bartender på nätterna här på Harrys i Eskilstuna. Det är ett väldigt socialt yrke och man få träffa på alla sorters av människor. Vårat jobb är att ge bästa möjliga service, underhålla och alltid bära ett leende på läpparna för att ge våra gäster en så bra upplevelse som möjligt.
    Men ibland är det satans svårt... :)

Missförstå mig inte nu, jag tycker väldigt mycket om mitt jobb. Det har gett mig mycket gott, och bland det roligaste jag vet är när man lyckas få missnöjda och sura gäster till glada. Det förbättrar ju även min dag och mitt humör.
    Efter arbetspassen så handlar ofta samtalsämnena om just våra gäster. De som var så nöjda, som var så roliga att servera, och de som betedde sig riktigt illa och som vi anser borde gå en kurs i Krogvett. Det lär ju inte finnas någon sån kurs, men en bok måste väl någon bitter krogmänniska ha knepat ihop någon gång? Det är så många punkter som känns så självklara i hur man beter sig bland folk som häpnadsväckande nog inte många har en susning om. Jag tänker skriva en liten lista här över några sådana saker som jag anser hör dit:

- Knäpp inte med fingrarna eller vissla för service. Väldigt oartigt.
- Klappa inte till en servitris på rumpan, då kan du ställa dig upp och gå ut självmant på en gång.
- Dricks är verkligen ingenting vi tar för givet, men måste det inte vara lite pinsamt att äta tre-rätters, dricka ett par flaskor vin, få felfri service i 3-4 timmar och betalar notan på 1496:- med tre femhundralappar och säga med ett kvickt leende ”tack det är bra så”?
- Vifta inte med varken kort eller pengar i våra ansikten när vi arbetar i baren. Vi vet att du vill beställa, vi ser dig, tro mig, vi hjälper dig så fort det är din tur! Skulle inte du bli irriterad om en främling viftade någonting i ditt ansikte medan du med ett leende försöker hjälpa så många som möjligt, så snabbt som möjligt för att få sin drink och ha en fortsatt bra kväll? Vi är där för att servera dig.
- Ett klassiskt klagomål hos oss bakom baren är tjejgänget på 4 personer som skriker och skriker efter uppmärksamhet då vi har jättemycket att göra, våran stress går inte att missa. När det äntligen är deras tur så tittar de frågande och länge på varandra…..”hmmmm, vad ska ni ha? Vad ska du ha?”. Vi hjälper er gärna med förslag, det är en del av vårat jobb, men under sån stress då det är jättemycket att göra så vore det kanon om ni har bestämt er för vad ni vill dricka innan ni börjar skrika på oss. Det blir en ond cirkel av ännu fler onöjda gäster som anser att de får vänta för länge.
- Spotta inte på vårat inomhusgolv, sno inte våran inredning, rök inte inomhus och framför allt sno inte 10 mobiler, 8 kontokort och tro att du kan komma undan med en fejkad graviditet/epilepsianfall. Haha! True story.


Grejen är att precis som vårat humör och agerande påverkar eran kväll så påverkar erat oss. Nu ingår i princip alla mina punkter i våran vardag på jobbet, och det hanterar vi oftast väldigt bra eftersom de flesta av oss är vana. Det är också som sagt en del av vårat jobb. Klarar man inte det så har man valt fel yrke. Men det kommer aldrig hindra mig från att grubbla över hur människor tänker ibland…

Gick nyligen med i en grupp på facebook – ”Välkommen till Eskilstuna – det du inte vet om dig själv, det vet alla andra!”  Haha, tyckte det var lite skoj. Instämmer till fullo. Helt fantastiskt vad många som först och främst har intresset(?) och bär på så mycket värdefull information värd att föra vidare.

Jag har alltid fått höra många skeva grejer om mig själv genom åren. Det sjuka är att man vänjer sig och inte ens tar illa upp längre. Okej, en del grejer har man tagit riktigt illa upp över, men också rätt roliga! Haha, som när Micke påpekar för mig att ett annat ex kom in i lokalen. Visade sig vara en människa jag aldrig ens sett i mitt liv men som det hade gått rykten om att jag varit tillsammans med. Det blev ju bara en rolig grej, keep’em coming.

Nu, denna vecka fick jag höra ett nytt Carro-rykte bland kollegorna. Varken ett tråkigt eller roligt, utan bara ett som handlar om onödig avundsjuka.  Kollegor tror att jag går omkring med en superlön och att jag har fjäskat mig dit. Jag har 30kr mindre än den summan som jag fick höra att jag skulle ha. Har aldrig fjäskat mig någonstans, har jobbat hårt inom samma företag sen jag fyllde 18, jag är idag 21. Jag tar inte illa upp, det är ju uppenbarligen bara ett missförstånd, men tråkigt för de som går runt och är avundsjuka. Måste va skittråkigt.

Jag tror inte folk förstår tyngden i att hålla sig till sanningen! Nu är jag ingen gudagåva själv, jag har gjort mina misstag, men tycker att jag lär mig, och inte bara av mina egna snesteg. Vet inte hur alla tål att höra sanningen, men jag  tycker faktiskt att det verkar som att det inte är många som hanterar den särskilt bra! Inte konstigt att människor föredrar förskönade historier, eller bara ignorerar konfrontationer när det bara leder till ännu mer drama. Jag själv tar sanning väldigt bra. Inte alltid gjort, men efter många lögner så finns det till slut ingenting man uppskattar mer än att få veta hur det egentligen ligger till...
    Som när killen äntligen erkände att han hade varit otrogen – jag gav honom en kram och var glad efter det. Det lät ju i och för sig rätt skevt… Men tvivel hade gjort mig galen och efter det kunde jag äntligen gå vidare.
    En annan grej som hände mer nyligen var ett sms som jag fick av en kille jag hade träffat ett par gånger: ”Det är nog ingen bra ide, jag är bara ute efter sex/…/”. Hur omtänksamt är inte det egentligen? Är ärlig och säger det innan man gör misstaget. Att jag inte föll honom i smaken annars är ju ingen big deal. Sånt händer ju alla, överallt, hela tiden. Det gör inte honom till en dålig människa.



Elaka rykten, drama och hjärtetörnar, det lär man säkerligen få utstå ett tag till. Ju tidigare man lär sig att prioritera det viktiga i sitt liv och hur man bäst hanterar motgångarna, ju tidigare märker man nog till slut bara inte av det, för det rör en inte i ryggen! :)