Låtsas som att det regnar

"Jävligt många av oss växer upp, i en tid då förhoppningar brister, framförallt åttitalister. Med bördan av våra föräldrars separationer i vår ryggsäck sitter vi och grinar över myggbett. Tyvärr har ofta den där skiten färgat oss. Men ändå kan vi knappt bärga oss att visa våra föräldrar att vi själva kan va med någon tills döden skiljer oss åt. Vilket är svårt för nu måste bara vårt egna förhållandet hålla. Så höga krav när vårt över jag tar övertag och separationsångesten håller oss kvar och man har det skit till slut. Livet ut kommer vi nog pussla med alla dessa skärvor i vårt känsloliv. Försöka känna varje gång att det är "meant to be", så med olika motiv i, olika sängar, kommer vi nog alltid låtsas som att det regnar.

Regnet faller faktiskt ner i skrivandets stund. Klishigt va, livet är skumt. Den här går ut till pappa och till Danne och till mamma, men framför allt så har ja skrivit ner den för Johanna. Sentimentalt, tänker tillbaks på flytten till Rissne. Jag lekte mamma, pappa, barn som visste för mycket. Äh, om solen skiner ska jag inte hänga. Shit, jag måste verkligen sluta låtsas som det regnar."

-Snook


Gott Nytt År

Som i förra inlägget så ska jag kritisera nu igen, men sen avsluta med någonting muntrare! Så orkar du inte höra mig klaga igen, skippa halva texten.

Jag är jättedålig på att läsa andras bloggar. För jag tycker bara att det är samma visa varje gång, oftast i alla fall. De skriver vad de har gjort idag - ätit lunch och tränat nu igen, okej, väldigt intressant. Sen ska det visas nya bilder på en själv i varje inlägg - fast med precis samma ansiktsuttryck och vinkel, för att det är den bästa vinkeln. Jag vet inte, jag hajjade faktiskt i de första 10 inläggen att hon var en tjej som ser väldigt bra ut, verkligen skitsnygg! Men behöver det verkligen konstateras och ges komplimanger för varje gång?
   Fast det är klart att det är okej med bloggar där man bara tittar på de fina bilderna, men varför skriva någonting alls då? Jag skulle i alla fall hellre få kritik för mitt skrivande än att ingen ens bryr sig om att läsa. Jag har också gjort massor med såna inlägg. Finns säkert massor på denna blogg! Men, det ska vara i början det, och då var jag 17-18 år, fem år sen. Det som fick mig att reagera och börja skriva nu var ännu en blogg som jag snubblade in på där hon till och med var äldre än mig. 
   Kan tänka mig att de flesta har bekräftelsebehov, men inte såå.

Ah, och så till någonting lite muntrare. :) 
   Imorgon är det nyårsfirande hemma hos Jessica i Hammarby sjöstad! Jag älskar nyår! Bästa kvällen på året ever! Jag vet inte varför jag tycker det är så speciellt egentligen. Det är inte så att jag har så höga förväntningar att det blir en dålig kväll heller. Det är ju bara så mys. Det kan aldrig bli för uppklätt eller för mycket glitter, nästan! Det gillar jag! Sen är det inga jobbiga traditioner som ingen gillar eller inte tror på. Vem gillar inte champagne eller andra flaskor som ploppar? Stämningen vid nedräkning då det finns en liitenliiiiiten risk att Pluto kolliderar med Jorden och ba helt plötsligt exploderar allt och alla hamnar i en annan dimension där allting är gjort av plast, och det var det sista nyåret på jorden. Period.
   Nä, men någonting kanske händer! Vad vore man utan lite fantasi. Och apropå fantasi, det här med nyårslöften. Förra året gav jag inget löfte alls, jag var väl i andra tankar. Har ingen aning om vad jag ska lova detta år riktigt än heller, men det visar sig. Spännande. Jag kanske ska ta och önska mig någonting istället...


Hoppas alla får ett Gott Nytt År!


Morr

Vad irriterad jag blir... Såg en liten stund på ett program där rika, bortskämda människor ska testa på att vara hemlösa i 3 dygn. För det första; det måste vara sjukt kränkande för de som inte har något hem och är i den situationen på riktigt, inte bara på prov i 3 dagar.


Innan jag bytte kanal så hade en av de lyckligt lottade samlat ihop mynt nog för att kunna ringa hem till föräldrarna. Jag vet inte om det ens hade gått två dygn, men grinade som ett litet barn gjorde han i alla fall över att han bland annat hade smutsiga underkläder och klagade på att allting var så fruktansvärt hemskt. Ska det vara så svårt att tänka sig att det hade kunnat vara lite värre ändå och bita ihop ett dygn till? Som att han inte alls hade ett varmt hem att åka till efteråt, eller att han inte ens hade någon familj att ringa till. Hur hemskt det än låter så skulle jag hellre se honom gråta över det.


Även om denna upplevelse hjälper de stackars rika att se bortom sin lilla bubbla, hjälper dem att utvecklas ännu mer, och att det underhåller vissa av oss framför teven så känns pengarna som spenderats på det programmet totalt jävla bortkastade. Hade de inte kunnat låta 10st hemlösa få bo på ett varmt hotell i en vecka istället? Låta dem hämta sig en aning och kanske hjälpa dem få nya perspektiv på saker och ting, och motivation för att orka. Fine, sätt en kamera på det också så att ni får valuta för era pengar. Det är i alla fall ett tv-program jag skulle se på utan att själv förlora hjärnceller bara utav att titta på skiten.


Sen kan man diskutera i evigheter om pengar som kastas bort.. men då skulle det med all säkerhet komma fram en sån där jobbig dubbelmoral för min del.


Mardrömmen

Det var länge sedan jag hade en mardröm. Hade nu en jättejobbig förra natten. Egentligen var den inte läskig så som med stora gröna monster med ormarmar som äter upp dina fötter, eller som sist jag hade en mardröm för något år sedan då alla mina nära och kära blev slaktade. Inte så, utan den här drömmer var jag ständigt jagad. Sen blev jag helt galen för att ingen trodde mig. Helt kocko. Den som jagade mig var då mitt ex och hans folk. Mitt ex hade en magisk nyckel som kunde ta kontroll över andras liv så länge han var den som höll nyckeln i handen. Han planerade att ta över hela världen. Han började med att ta kontroll över mig. Det fanns ingenting jag kunde göra. Man var fullt medveten om vad som hände men man var inte den som kontrollerade kroppen. Vid något tillfälle lyckades jag ändå rycka mig ur förtrollningen och ta nyckeln ur hans hand. Jag sprang och sprang. De var hack i hälarna. Jag lyckades få ett litet försprång men visste att de snart skulle fånga mig. Så jag gömde nyckeln i en brevlåda för att förhindra världens undergång om då nyckeln återvände till hans ägo! De fick aldrig tag på mig, jag gömde mig. Det blev snabbt känt över hela stan att de letade efter mig. Det fanns nästan inga jag kunde lita på. Då jag berättade vad som hade hänt och vad som kommer att ske om han återfår nyckeln så var det ingen som trodde på mig. Den ständiga flykten och förtvivlan gjorde mig helt galen. Det sista gömstället visade sig vara på en av hans ladukrogar, på deras loft. Det var inte allt för genomtänkt. Han var nu närmare än någonsin och jag satt fast. Undergången var nu ett faktum... 

...men så vaknade jag upp på Mallorca. I världens tryggaste famn. :)


KrogVett

Jag jobbar heltid som servitris om dagarna och bartender på nätterna här på Harrys i Eskilstuna. Det är ett väldigt socialt yrke och man få träffa på alla sorters av människor. Vårat jobb är att ge bästa möjliga service, underhålla och alltid bära ett leende på läpparna för att ge våra gäster en så bra upplevelse som möjligt.
    Men ibland är det satans svårt... :)

Missförstå mig inte nu, jag tycker väldigt mycket om mitt jobb. Det har gett mig mycket gott, och bland det roligaste jag vet är när man lyckas få missnöjda och sura gäster till glada. Det förbättrar ju även min dag och mitt humör.
    Efter arbetspassen så handlar ofta samtalsämnena om just våra gäster. De som var så nöjda, som var så roliga att servera, och de som betedde sig riktigt illa och som vi anser borde gå en kurs i Krogvett. Det lär ju inte finnas någon sån kurs, men en bok måste väl någon bitter krogmänniska ha knepat ihop någon gång? Det är så många punkter som känns så självklara i hur man beter sig bland folk som häpnadsväckande nog inte många har en susning om. Jag tänker skriva en liten lista här över några sådana saker som jag anser hör dit:

- Knäpp inte med fingrarna eller vissla för service. Väldigt oartigt.
- Klappa inte till en servitris på rumpan, då kan du ställa dig upp och gå ut självmant på en gång.
- Dricks är verkligen ingenting vi tar för givet, men måste det inte vara lite pinsamt att äta tre-rätters, dricka ett par flaskor vin, få felfri service i 3-4 timmar och betalar notan på 1496:- med tre femhundralappar och säga med ett kvickt leende ”tack det är bra så”?
- Vifta inte med varken kort eller pengar i våra ansikten när vi arbetar i baren. Vi vet att du vill beställa, vi ser dig, tro mig, vi hjälper dig så fort det är din tur! Skulle inte du bli irriterad om en främling viftade någonting i ditt ansikte medan du med ett leende försöker hjälpa så många som möjligt, så snabbt som möjligt för att få sin drink och ha en fortsatt bra kväll? Vi är där för att servera dig.
- Ett klassiskt klagomål hos oss bakom baren är tjejgänget på 4 personer som skriker och skriker efter uppmärksamhet då vi har jättemycket att göra, våran stress går inte att missa. När det äntligen är deras tur så tittar de frågande och länge på varandra…..”hmmmm, vad ska ni ha? Vad ska du ha?”. Vi hjälper er gärna med förslag, det är en del av vårat jobb, men under sån stress då det är jättemycket att göra så vore det kanon om ni har bestämt er för vad ni vill dricka innan ni börjar skrika på oss. Det blir en ond cirkel av ännu fler onöjda gäster som anser att de får vänta för länge.
- Spotta inte på vårat inomhusgolv, sno inte våran inredning, rök inte inomhus och framför allt sno inte 10 mobiler, 8 kontokort och tro att du kan komma undan med en fejkad graviditet/epilepsianfall. Haha! True story.


Grejen är att precis som vårat humör och agerande påverkar eran kväll så påverkar erat oss. Nu ingår i princip alla mina punkter i våran vardag på jobbet, och det hanterar vi oftast väldigt bra eftersom de flesta av oss är vana. Det är också som sagt en del av vårat jobb. Klarar man inte det så har man valt fel yrke. Men det kommer aldrig hindra mig från att grubbla över hur människor tänker ibland…


SkvallerTuna

Gick nyligen med i en grupp på facebook – ”Välkommen till Eskilstuna – det du inte vet om dig själv, det vet alla andra!”  Haha, tyckte det var lite skoj. Instämmer till fullo. Helt fantastiskt vad många som först och främst har intresset(?) och bär på så mycket värdefull information värd att föra vidare.

Jag har alltid fått höra många skeva grejer om mig själv genom åren. Det sjuka är att man vänjer sig och inte ens tar illa upp längre. Okej, en del grejer har man tagit riktigt illa upp över, men också rätt roliga! Haha, som när Micke påpekar för mig att ett annat ex kom in i lokalen. Visade sig vara en människa jag aldrig ens sett i mitt liv men som det hade gått rykten om att jag varit tillsammans med. Det blev ju bara en rolig grej, keep’em coming.

Nu, denna vecka fick jag höra ett nytt Carro-rykte bland kollegorna. Varken ett tråkigt eller roligt, utan bara ett som handlar om onödig avundsjuka.  Kollegor tror att jag går omkring med en superlön och att jag har fjäskat mig dit. Jag har 30kr mindre än den summan som jag fick höra att jag skulle ha. Har aldrig fjäskat mig någonstans, har jobbat hårt inom samma företag sen jag fyllde 18, jag är idag 21. Jag tar inte illa upp, det är ju uppenbarligen bara ett missförstånd, men tråkigt för de som går runt och är avundsjuka. Måste va skittråkigt.

Jag tror inte folk förstår tyngden i att hålla sig till sanningen! Nu är jag ingen gudagåva själv, jag har gjort mina misstag, men tycker att jag lär mig, och inte bara av mina egna snesteg. Vet inte hur alla tål att höra sanningen, men jag  tycker faktiskt att det verkar som att det inte är många som hanterar den särskilt bra! Inte konstigt att människor föredrar förskönade historier, eller bara ignorerar konfrontationer när det bara leder till ännu mer drama. Jag själv tar sanning väldigt bra. Inte alltid gjort, men efter många lögner så finns det till slut ingenting man uppskattar mer än att få veta hur det egentligen ligger till...
    Som när killen äntligen erkände att han hade varit otrogen – jag gav honom en kram och var glad efter det. Det lät ju i och för sig rätt skevt… Men tvivel hade gjort mig galen och efter det kunde jag äntligen gå vidare.
    En annan grej som hände mer nyligen var ett sms som jag fick av en kille jag hade träffat ett par gånger: ”Det är nog ingen bra ide, jag är bara ute efter sex/…/”. Hur omtänksamt är inte det egentligen? Är ärlig och säger det innan man gör misstaget. Att jag inte föll honom i smaken annars är ju ingen big deal. Sånt händer ju alla, överallt, hela tiden. Det gör inte honom till en dålig människa.



Elaka rykten, drama och hjärtetörnar, det lär man säkerligen få utstå ett tag till. Ju tidigare man lär sig att prioritera det viktiga i sitt liv och hur man bäst hanterar motgångarna, ju tidigare märker man nog till slut bara inte av det, för det rör en inte i ryggen! :)


svininfluensan

Det sprider sig likt klamydia. Och nu bombarderar den här i våran stad. Älsklingstuna har idag istället utsetts till Äckeltuna. Alla utsätts vi för den någon gång. Dubbla budskap, svek, lögner - Svineri! För att vi tjejer ska slippa trösta varandra så ofta ger vi er här rådet, botemedlet! Börja med att ge dig själv en halvhjärtad bitchslap. Vi vill oftast inte att det ska gå för våldsamt till. Ät fem olika saker du hittar ute i naturen, kladdiga saker. Sen ska du inse att det bästa är att direkt säga sanningen i alla lägen. På så vis vet man vart man har varandra från start, vad som finns där att hämta och om det är någon att lägga energi på. Ingen blir särskilt djupt sårad. Det blir man nämligen inte förrän det gått för långt.


Så nu när ni har facit i hand - make me proud! Vi ska övervinna denna epidemi!


Medan ni sätter detta i verket ska vi tjejer så länge lyssna på Destinys child tills vi kräks! Inte bulimikräks.. för det vore typ.. SÅ 90!


Lägg nu ingen energi på att bli upprörd över att det här skulle gälla just bara dig. Någon av alla dem som betett sig så mot mig. För det som fick fram detta ur mig nu kommer från min frustration över att upprepade gånger se mina vänner bli behandlade på samma sätt. Så detta påhopp var verkligen bara mot er killar generellt, bara allihopa!  Vi är inte bittra, jo kanske lite, men det är tillfälligt, för visst har vi hopp om er! Vill tro att vi hjälper båda parter på traven bara. Det är väl ändå en fin tanke? :)



droger & hultsfred

Nu är jag gladare än sist kan jag lova. En mycket mörk text i förra inlägget. Klart man blir nere när man sitter och skriver sånt där tjafs. Tokigt. Hade dock ingen bra start på den här dagen heller men sådana tråkigheter ska jag inte sätta igång och skriva om här nu igen! Dagen blev betydligt mycket bättre i alla fall. Emma och jag shoppade friskt inne på Clas Olssons. Fyndade mig ett par högtalare till datorn och en lila liten matlåda. Friserade om mig lite grann idag också. Det behövdes det. Toppade och ljusade upp det en del. Blev mycket somrigare.  




Hängde med Samsonite på stan en stund efter det. Köpte droger på apoteket och köpte mig även ett sommarkort på Friskis. Japp, där kom det. Ett steg närmare en gladare och sundare Caroline! Haltade mig vidare hem till Gabi som precis flyttat hemifrån. Åt tacos där med tjejerna och spelade spel. Lika mycket  aggressivitet där som när vi senare såg på tv, "Mamas boys". Så otroligt frustrerande att vi alltid vet bäst... 


Första tjejen jag plåtade med, Tessi. (jag var hennes försökskanin) Hon kom tillbaka till stan för en månad sen och jag som inte fotat på säkert över ett år kände att det var dags för det igen. Eftersom det var så länge sen så kändes det väldigt obekvämt, eller snarare som att jag inte kunde det lilla jag kunde innan längre, kunde inte heller riktigt slappna av.. Så efter 20-30 min var jag jättetråkig och ville inte vara med och leka längre. Men det var i alla fall kul att träffa Tessi igen och resultatet blev ju faktiskt mycket bättre än jag trodde. Tur det, då kanske man vågar sig på det flera gånger? :)
   Besök hennes blogg: http://www.operfekt.blogg.se/





foto: therese jonsson http://www.operfekt.blogg.se/
 

Har jobbat rätt mycket denna vecka, och förmodligen i fel skor. Har inte känt någonting förrän lördagsnatten då veckans arbete var över. Då hade jag sådan smärta. Men det brukar jag kunna få och det brukar också vara över nästa dag. Men inte denna gång. Gjorde ondare dagen efter. Det var som att gå på blåmärken! Vänsterfotens ovansida kändes som att något hade gått sönder inuti! Så hela söndagen blev jag soffliggandes med alla mina behövliga tillbehör behagligt runt omkring mig så att jag slapp gå på mina stackars fötter :)

   Idag kom jag i alla fall ut ett tag, men haltandes som den mest haltande lottan. Jag sa ifrån det tidigare servispasset imorgon för att kunna vila foten ytterligare. För på onsdag åker vi ett gäng till Hultsfred, och då vill man väl gärna vara skapligt funktionsduglig! Vi ska jobba backstage i baren vi.

   That'll be fun fo sho!


the m-word

Jag är alltid trött, hängig, saknar motivation. Har jag någon sjukdom att skylla på eller är jag bara deprimerad? Jag har ingenting att klaga på, inget att egentligen vara deprimerad över. Letar anledningar men kommer inte fram till något konkret. Dividerar lite med mig själv, ändrar åsikt om min situation som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla, likt ett spel. Under de flesta perioder är jag mest lugn, tar saker som de kommer eller helt enkelt bara inte bryr mig. Min mur. Det är en slags försvarsmekanism för mig eftersom känslor, när jag känner efter, vilket jag egentligen tycker är helt onödigt, bara får mig att må dåligt. Hur ska jag placera "dåligt"? Det är ju inte heller så. De flesta mår någon gång eller jämt sämre. De vet väl i alla fall vad de mår som de gör över ändå.
   Jag är hos min moster just nu ute i skärgården, Orust, på minisemester ute i deras sommarstuga. Mår så bra när jag ligger där i hängmattan och bara gör ingenting. Solen börjar gå ner, några strålar värmer ändå genom trädkronorna ner på mig där jag bara harmoniskt ligger där, gungar och vilar. Då mår jag bra. Men sen då?

Är jag depp så måste det vara den mest patetiska depression jag hört talas om.

Motivation. Vad motiverar mig till vad. Vad vill jag göra. Vad bryr jag mig om, värnar om. Jag vill aldrig ha hjälp av någon men det känns lite som att jag letar efter någon som kan fixa mig ändå. Lära mig om dessa saker och hur man trivs på ett sundare sätt med tillvaron. Det jag mår bra utav idag är bara tillfälligt och varar under mindre och mindre perioder. Ha, låter som att jag tar droger.
   Jag har potential till mycket, det vet jag. Men jag kan inte se mig själv ta något som helst initiativ till det, göra någonting utav det. Jag har ingen motivation, alls. Hur ska andra kunna hjälpa mig om jag inte vill ha deras hjälp. Hur ska andra tro på mig när jag själv inte gör det.

Jag får inte ut någonting av dessa tankar. Jag behöver motivation och självdisciplin. Det vet jag. Det verkar dock som att jag förväntar mig att det någon dag ska komma på posten eller att en snäll gammal tant ska komma och bara fysiskt ge mig det i form utav ett äpple, typ. Med det sagt så säger ju det sig själv att jag uppenbarligen egentligen vet om att den enda som kan ta tag i saker och ting är jag, och det är bara att göra det.

Så.. Gör det då.. Väx upp lite till... Eller så kan du sätta dig vid sängkanten och ge upp som en annan patetisk jävla gaffel. Svårt val? Ha-ha. Äh, går till jobbet, slutar känna efter, tar det som det kommer och så känns det bra igen. Muren har återuppstått.


Bög & blommor

Strålande väder idag så jag och tjejerna hade piknick och solade ute på Strömsholmen. Hade med mig laptoppen och vi kikade på lite vimmelbilder från Fat Joe och uppenbarligen stendöva Gabi ställde till med en scen:


Gabi: Vem är han i mössan?

Emma: Han som är bög.

Gabi: Är han död?!

Cissi: Nej, bög!

Gabi: Men vad gör han på koncert då om han är döv?!

Alla: Men! BÖÖÖÖG!!


Men inte lät vi det förstöra stämningen. Tvärtom. Skrika bög över hela Strömsholmen var inte alls så farligt. Däremot fick vi ju sällskap av Ginger sen, en rödhårig, en Ante. Det var ju skapligt pinsamt... Jag räddade hela situationen med att låtsas vara vän med honom, drog lite skämt, frågade grejer jag egentligen inte bryr mig om, sen fick jag bort honom från flocken. Tog med honom på stan, köpte blommor åt min farmor och kände sen att det var okej att skicka hem honom utan att han skulle ta illa upp. Mission completed, puh.


Ja sen farmor ja. Åkte dit med farbror Peter, Marie, kusiner, pappa & Annika. Åt tårta, drack kaffe och svettades i solen. Av någon så fruktansvärt dålig anledning träffar jag nästa aldrig min familj och släkt. Har alltid varit jättedålig på det. Förstår inte varför, för det är ju så kul varenda gång jag väl gör det ändå.

Första bilden: "Ge mig den där så jag får ta kort" - Peter. Andra bilden: Tre generationer av familjen Rupp. Jag, pappa & farmor.




Söndagkväll, inget jobb, inga planer. Jag är uttråkad nu...


Fett & Fat Joe

Om det är något som är fett fett så är det Fat Joe. Grymt bra spelning igår tycker i alla fall jag. Men det  var alldeles för lite folk för att det skulle bli rätt stämning. Jag, John, Hieta & Thanh rockade i baren. Sålde endast Tuborg, Xide & Smirnof. Känns som att jag lär mig mer och mer för varje pass. Det börjar bli riiiktigt avancerat nu. Såklart att kändiskåta Emma kommer fram till mig i extas över att ha rört Fat Joes fot. Haha! Och inte slutade hon där, backstage skulle dem också, och preblemlösare som dem är ordnades även det. Toktösar.



Själv sparade vi arbetare det bästa till sist! Städningen. Och inte vilken städning som helst. 3 vändor med vanen, proppad med kylar och all dryck som blev över.  Vi blev klara halv 5 på morgonen! Jag kände mig lycklig.


Nu ska jag öppna Lotus om 3 timmar och har en hel del att göra innan så måste rusa, heipa!


10 kukar & klackar

Inflyttningsfest hos mig igår. Alla var där förutom dem flesta. Det var riktigt kul! Hade inte förväntat mig några presenter men Elin & Nima gav mig ett kuvert. Nima hade på framsidan skrivit "passar på  när elin är på toaletten.." så hade han ritat 10 st olika kukar åt mig. Och jag överväger att låta honom tatuera mig.. För det var just det som fanns inuti kuvertet! Presentkort på en tatuering! Äntligen!

    Sen gick vi ut på harrys. Det var bara studenter ute så vi fick fiska lammkött. Hörde inga protester från Emmas håll i alla fall! Snarare "nu tjejer, så ska jag lära er allt jag kan". Sedan skedde det otänkbara, bland det värsta som kan hända när man är ute på krogen. Jag tappade klacken! TAPPADE! Helt otroligt. Kände att det satt löst, ännu lösare, nästa sekund, poff, borta. Trött jag blir. Fick ta en taxi hem och tillbaka och byta skor. Tog bara 10 min, men ändå. Sucks. Trots det så hade jag ju faktiskt en mycket lyckad och rolig kväll i alla fall. Som säkerligen syns på bilderna.







Dagen efter, den där underbara dagen då man mår så bra, så ringde det på dörren och där stod en pigg Jessica med George. Jag blev hundvakt. Verkligen inte mig emot. Han är världens ballaste. Han förstod att det inte var vakentid som gällde ännu så han somnade om med mig i sängen. Myspys. Vid 11 vaknade jag av hans snarkningar så då var det lika bra att gå upp. Vi tog en promenad till hemköp och jag hämtade ett par gardiner jag hade beställt till vardagsrummet. Efter det bestämde vi oss för att det var dags för ytterligare en liten sovstund. Då kunde jag inte hålla mig från att filma Kapten Tosh, in action...




Han har ju för övrigt faktiskt en alldeles egen blogg!

http://www.ingeorgetown.blogspot.com/ - check it out!


Efter snarkstund hade vi möte på jobbet. Jag ska bli personalchef på Lotus så vi gick igenom lite detaljer. Riktigt kul, skönt att få mer ansvar så man får lite mer motivation än bara det gamla vanliga. Men jag ska fortfarande servera, bartendra, leka grafiker, va p-chef och eventuellt göra lite pr. Det kan nog bli en del jobb i alla fall.

Nu har jag fixat ett vardagsrumsbord! Ciao!



Bikini & städning

Enligt mig så var jag uppe med tuppen idag. Redan klockan 11. Eftersom himlen var klarblå och solen sken blev det bikini på för Emma och mig. Strömsholmen, stekarholmen väntade. Senare kom resten av tjejerna och "schteek" var ett faktum. Hur härligt som helst. Efter det lyckades jag fylla 3 påsar på bolaget. Uppladdning inför imorgon. Jag ska ju nämligen ha inflyttningsfest hade jag tänkt. Sen åkte jag och köpte ett vardagsrumsbord som man ju faktiskt behöver. Lite smygretro.


Jag har varit så slö denna vecka, har inte städat någonting! Bara hittat på en massa ursäkter. Så hade jag ju tänkt göra det vid 3 tiden idag när jag kom hem med bordet. Men då fick jag ett sms om att jag skulle börja jobba tidigare, vid 4, istället för 7. "Mental five!" tänkte jag. Slipper städa. Jag kommer garanterat inte ha samma inställning imorgon då jag verkligen måste ta tag i det.. Crap.


Grill & dvärgsnegrer

Kom precis hem från grillkvällen hos Sanna.
"Fan vad jag fiskat fläskkotletter ikväll"
Efter maten när det började bli mörkt tog vi ut datorn och kollade på alla filmer mina mongovänner och delvis jag har gjort under åren. Mycket alkohol och i brist av sunt förnuft fann ví där mycket barnförbjudna och socialt efterblivna klipp som fått mig att längta så otroligt mycket till våra kommande dumheter. Vi åker till Kos 18 augusti, hoppas vi kan hålla måttet och sjunka lika lågt än. Det ska nog inte vara några problem. Kreativiteten går det ingen som helst nöd på.


Ems säger:

*jag vill bara känna mig älskad

Ahren säger:

*okej, jag skickar över en pilsk dvärgneger imorn

Ems säger:

*wiiie

Ahren säger:

*:) bara sånt jag gör för dig

Ems säger:

*kommer att vara min bästa dag

Ahren säger:

*jag vet, jag känner dig.


Mord & muffins

Vem mördade skatan? Allvarlig, det var bara onödigt. 05.47 vaknar jag av ett slagmål, ett fruktansvärt liv utanför mitt fönster. En skatfight. Jag har ju mina aningar vem det var som gjorde det. Det var ju uppenbart att min stalker hade slagit läger utanför mitt fönster över natten och på så vis hamnat mitt i skatornas revir. Det blev jidder, det gick överstyr och du kallblodiga människa mördade och våldtog säkert den stackars skatan. Jag tänker kontra genom att demonstrativt inte prata med DIG på 1½ dag. Sug på den!


Idag har vi haft helt underbart väder så det skulle ju ha varit oförlåtligt att vistas inomhus. Så jag tog mig en lång promenad i solskenet hem till Jessica, min sjukt svarta vän. Vi gjorde smoothies och myste på hennes balkong. Sen promenerade vi ned på stan med George, den korvigaste hunden jag känner, en cool pys. Hängde, maxchillade lite på strömsholmen med resten av tjejerna ett tag och inväntade ännu en hund, en lådhund. Me, Jess & the dawgs trippade vidare till waynes. Muffins och skorpor åt alla. En mycket lyckad dag.




Men än är den inte slut. Bättre blir det. Grillning hos Sanna ikväll. Nu är sommaren här på riktigt, den enda årstiden då man verkligen trivs i Eskilstuna. - Love you all bloggreaders, verkligen, puuss på er! (Fått inspiration från http://www.kissies.se/ - den enda vettiga bloggen, typ SÅ läsvärd) Kan knappt bärga mig att få reda på vad hon hittar på härnäst. Stay toon.


Min profilbild